Smyckefotografering har jag sysslat med sedan 90-talet. Då jobbade man med storformatskamera med specialobjektiv, och använde diafilm på rulle i 120-format. Alltså med svart duk över huvudet, och en uppochnervänd och spegelvänd bild i kameran. Idag ser det annorlunda ut.

Nu gäller digital teknik, där man till en bild gör flera tagningar med skärpan på olika ställen, och sedan lägger ihop dom, så kallad “stackning”. Arbetssättet ser helt annorlunda ut, men är fortfarande rätt så komplicerat. Man är beroende av olika dataprogram för att sammanfoga de enskilda delarna, och det är inte alltid programmen tycker samma som jag. Tålamod behövs!

När det gäller all fotografering av smycken, så handlar det om att behärska belysning och reflexioner. Formerna gör att smyckena tar upp allt som finns i dess omgivning, och konsten är att lägga reflexerna så att utseendet förstärks på ett positivt sätt. En rejäl utmaning när man t ex staplar ringar på hög 😉

I efterarbetet ligger friläggning, dvs att isolera produkterna går att lägga mot olika bakgrunder. Skuggor för att göra bilderna mer naturliga att titta på, läggs också till, liksom diverse småjusteringar. För tillfället fotograferas smycken för juvelerarföretaget Adamas Smykkesdesign, i Tønsberg, Norge. Det handlar om gediget hantverk, där guldsmedens skicklighet ställts på sin spets. Balansen i fotograferandet ligger i att visa detta. Alltså att skapa bilder där man anar att det är just handgjort. Om jag lyckas?  Ja, det avgör kunden i slutändan.